Varför gör jag alltid allt annat än det jag ska göra? Jag antar att det alltid vart en stor del av mig och alltid kommer vara.

Jag skulle leta bilder till en ny Header..
Men istället hittade jag alla gamla mappar med EnMiljonArtonHundraSextioSjuTusenNittioTre bilder på min kärlek, min allra största och högsta kärlek någonsinn, Snuffi!

Så fort jag hittar in i ett sådant album är jag fast i flera timmar, bläddrar, klickar upp, ler, klickar vidare, gråter en skvätt, bläddrar, bläddrar tillbaka, skrattar, klickar upp några bilder till, fylls av lyckorus, bläddrar lite till, ler stort igen, hittar just dendär sööta bilden, sitter och kollar på den i evigheter, skrattar, bläddrar vidare, hittar ännu en.....
Så fortsätter det tills jag hittar en ny Snuffimapp.

Jag trodde aldrig man kunde älska någon så pass mycket!! Aldrig någonsin kunde jag tro det.
Men att få leva ett liv tillsammans med min älskling har räddat mig så många gånger och jag kan aldrig vara tacksam nog för att han finns!

Många klagar på att han är ouppfostrad.. men han är så uppfostrad man bara kan bli, han är så uppfostrad som det bara är möjligt.. till en Snuffi och det är ingen annan jag önskar han skulle vara än just han själv!

Han får ost varje morgon, älskar att sitta på soffärmstödet och kolla ut genom fönstret, vill alltid ha min mat, hälsar på alla som kommer hem till oss genom att ta sats, springa och "HOPPFLYGA" nästintill ända upp i ansiktet, Klampa över alla som sitter i soffan och sover gärna på bordet. 

Han är absolut inte som andra hundar, men han är inte ouppfostrad bara för det!

  













(Usäkta kvaliten på vissa bilder, men det gör honom inte mindre söt)

Sitta och vänta på att det söta lilla smset ska plinga till i mobilen är en plåga.
Innan var det så jävla lätt, Nu tycks det vara svårare?

Vad jag än gör blir det fel?

Mina öron svider av tystnaden..