Det var ett bra tag sen jag både skrev och uppdaterade vikten senast.. och jag måste erkänna att det har sina anledningar.. underbara anledningar faktiskt!

Vad det gäller vikten och operationen har det gått upp o ner och fram o tillbaka, det är inte lätt och vikten har nu stått still på 87kg några veckor. jag vill inte men jag måste erkänna att chips, godis och onyttigheterna har hittat tillbaka till mig, eller jag har hittat tillbaka till dom. jag kämpar, men jag vill inte ljuga.. det är ett rent helvete med min disiplin. Sen blir det extra svårt sommar halvåret, det blir gärna fika, vin, cider, läsk och andra onyttigheter. men den enda som kan styra det är jag, och det är jag fullt medveten om. 

Jag har faktiskt stora funderingar på att ta kontakt med en dietist.. tror jag behöver den hjälpen, någon som är insatt i denna operationen, vad man behöver äta mer av och vad man behöver äta mindre av. sen är jag slarvig, det ska jag inte ljuga om! men jag kämpar på!!

Resten av mitt liv. Mitt mående, min ork och viljan till livet har förändrats väldigt mycket till det posetiva.

Jag har för några veckor sedan träffat världens underbaraste tjej och just nu känns livet mer än underbart! pirret i magen och känslorna inuti mig gör mig hel.

Jag trodde aldrig jag skulle ha den turen att kunna träffa någon jag tycker om och samtidigt kunna vara riktigt bra vän med, att kunna prata om precis allt och förstå varann så pass bra som vi gör, det känns nästan overkligt.
Men jag är så oerhört glad !!

Så mitt liv kör på.. o det känns nog bättre än någonsinn!

Hur gör man med dethär med känslor.. Jag tycker det är så fruktansvärt svårt att visa att man tycker om någon, lite lite mer än som vän.

Fungerar det likadant med både tjejer som killar? Man är ju automatiskt lite gulligare mot tjejer än man är mot killar, hur ska ma då göra för att försöka visa detdär lilla extra mot just en tjej.

Gör jag det bara krångligare än vad det behöver vara? Jag vill inte skrämmas, inte vara för på och bara bli allmänt jobbig, jag vill bara försöka visa att det finns något extra just med henne och se vad som kanske kan hända. eller så, eller nått?

Varför är allt så fruktansvärt kompicerat? Eller är det bara jag som är komplicerad?

Det är inte EXTREMA SUPERKÄNSLOR jag har.. men nått litet finns, som jag skulle vilja försöka visa.

Hjälp mig är du snäll!

Jag har nu kommit igång med att äta vanlig mat, Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Men det beror helt på mig, jag märker att jag äter för fort eller inte tuggar ordentligen o det lägger sig som en "propp" i magsäcken och upp i halsen, jag brukar märka det när jag känner smärta mellan brösten och inte kan rapa, ibland kan jag vänta ut det och ibland kommer det upp.

I det hela måste jag ändå säga att jag tycker det går väldigt bra med maten och jag ångrar inte operationen för ett öre.

Tillbaka till receptet.. Jag kollade en väns blogg och hittade ett smarrigt och enkelt recept som jag va tvungen o prova nu när jag äntligen kan äta normalt igen.

• 4 färska champinjoner
• ½ purjolök
• ½ paprika
• ett paket bacon
• 2dl creme fraice vanlig
• 2dl creme fraice paprika/chili

Du skär ner champinjonerna, purjolöken, paprikan och baconen och steker den en stund, efter det blandar du ner creme fraicen och låter det småkoka ett par minuter, servera med pasta :)

 

Blir så grymt förbannad på folk, i detta fall.. någon av mina grannar, som tydligen tror att det är okej att stjäla andras saker.

Kom hem igår och utanför min dörr låg inte längre min dörrmatta, För mig.. inte vilken dörrmatta som helst, jag har verkligen letat ihjäl mig efter just en sådan dörrmatta.. med dödskallar på.

Plingar på grannen, som jag tydligt hör är hemma.. istället för att öppna stänger hon av musiken ihopp om att jag troligtvis inte skulle höra att hon var hemma (för musiken slutar lixom bara sådär när jag råkar plinga på dörren) jag knackar på två gånger efter det men fortfarande ingen som öppnar, trots att jag tydligt hör att dom pratar där inne.

Så igår beslöt jag mig för att en annan dörrmatta.. en egendesignad, ska få pryda ingången till min dörr.
Vad tycker du??


Den stulna mattan




Den blivande mattan

Jag har upptäckt att mina fötter har blivit mini efter operationen.. och självklart blir då oxå mina älsklings HelloKittytofflor förstora.. sen var de ioförsig fulla med lufthål.

så jag tog steget att byta ut mina älsklingar, till ett par likadana!

Hittade ett par nästan identiska på Hellokittyshop.se för 129kr.. O idag fick jag dom!!!

Vissa dagar är enklare än enklast medans vissa dagar är verkligen helvetet själv.

Ska jag vara ärlig trodde jag detta skulle vara mycket enklare än det faktiskt är, många gånger under bara dessa tre veckor har jag ångrat mitt val.. de tillfällerna jag tillbringar min tid på huk framför toaletten med illamåeende, kallsvettningar och hjärtklappning.

Andra tillfällen, när jag ställer mig på vågen och det bara visar mindre och mindre för var gång så ångrar jag ingenting, när jag duschar och faktiskt når nästan hela ryggen utan ett hårt träningspass, när jag går och det faktiskt inte är jobbigt.. jag kämpar inte för att komma framåt utan det går automatiskt.

Nu har jag kanske inte vart en av de största människor, men det har vart jobbigt att ta sig egenom en helt vanlig dag. det är fortfarande inte "smärtfritt" men det blir bara enklare för varje gång. De tillfällerna ångrar jag ingenting!

Men detta med maten har verkligen vart en kamp, det tänker jag inte ljuga om.. den sista veckan har vart ett rent helvete, Mycket av maten jag försökt äta har gjort mig illamående, kallsvettig o gett mig hjärtklappningar.. att inte kunna äta en helt vanlig måltid har vart fruktansvärt jobbigt, i affärer tycks det bara finnas söta och onyttiga saker.. godiset växer som monster runt en, läsken försöker nästan dränka mig trots att de snällt står i oöppnade flaskor o alla onyttiga matställen tycks ha hundratiotusendubblats bara på några veckor.

Varje dag är en kamp.. Men, en kamp mot ett förhoppningsvis bättre, lättare och roligare liv.. ett liv med livsglädje. Mitt liv är inte löst, inte heller min vikt.. jag måste själv kämpa, operationen var en stor hjälp på vägen, men det mesta måste JAG själv göra och nu har jag fått mitt livs chans.. och NU är det på allvar!!

Proppen är just svald.. med en klunk cola, så snart blir det sängen!

Jag har precis vart duktig och lagt in alla månadens räkningar så de dras nu den 21:a, På något sjukt sätt gillar jag faktiskt att betala räkningar, Jag känner mig så effektiv och duktig!

Men självklart skulle jag ju gärna vilja lägga pengarna på roligare saker.. som en såndär J***a Iphone till mina skal jag fick hem idag, otroligt mycket snyggare i verkligheten än de var på bild!! Synd bara att det använda skalet var skavt och lite sönder, men de andra oanvända är nästan ännu snyggare!! Fattar inte varför en dum jävla dumphone ska vara så sjukt dyr?
Det är orättvist.

Fast en ganska så obetydlig orättvisa om man tänker på andra saker som är väldigt mycket mer orättvisa, varför kan livet inte bara vara rättvist? Alla är ju faktiskt lika mycket värda!

Nu börjar det snurra riktigt bra i huvudet och alla tankar.. Sängen nästa!!

..Med söta små Dödskallar :)

Jag hittade en som lagt upp hennes personliga favoriter på klädseln från Ellegalan, tyckte det var skoj så jag ville göra det med!!

Så här kommer dom..













Och detta här helt klart min största favorit.. helt sjukt underbara klänningar!!
↓↓↓

Bilder tagna från Elle.se

Fast billigare!!

Mitt huvud är så fullt med frågor och funderingar om livet, att det är helt tomt.

Varför beter vi oss som vi gör..? Varför tappar vissa respekten för andra människor, varför låter man saker fortsätta trots att hela kroppen skriker STOPP, NEJ, JAG VILLL INTE MER? dessa ord är så oerhört svåra att säga när de behövs som bäst.

Borde folk förstå/märka när gränsen är nådd? 

Jag var alldeles för nära att göra ett riktigt stort misstag innan idag. Jag tänkte: Äh, Vafan.. det är inte så stort, bara för denna gången. Samtidigt som jag i samma sekund vet att jag kommer ångra allt efteråt. 

Andra Världskriget höll verkligen till i min hjärna idag, men ändå är jag nog glad/tacksam för att jag satt som förstelnad genom i stort sätt hela händelsen. Så det är fortfarande mer än ett år, och det är jag lycklig för!

Men att med sådan stark känsla, vilja något, samtidigt som jag aldrig mer vill. Är frustrerande! så in i helvete frustrerande!!

Toaletten blev min räddning tillslut trots klorna från ångesten i ryggen, tog jag mig samman utan nogon självskada, jag har ju faktisky slutat med sånt! Istället fick en pålitlig propp förinta mina starka känslor i kroppen och nu efter ett tag, sitter jag här med full effekt och ögonen i kors och kroppen som en geléklump. 

Dax att besöka sängen innan ögonen trillar ihop för idag.
 

Jag gillar verkligen impulsiva handlingar.. Eller rättare sagt impulsiv är mitt liv.

Så när Plupp o jag satt o nördade i hennes soffa efter mitt hysteriska utbrott på telefoner, Iphones och Tele2 så kom vi fram till på två sekunder att vi skulle festa! vilket jag har omöjligt att komma ihåg sist det va.

Det blev en lyckad kväll, inte som vi hade tänkt.. men soo what?

Jag känner mer och mer att jag börjar leva ett liv igen och det känns helt jävla fantastiskt!!

Har ytterligare tre auktioner ute.

Klicka på bilderna för att komma till auktionerna 

Ångesten har satt sina vassa klor i mig igen.. Det var ett tag sen nu, sen ångesten verkligen tog över hela mig.

Kriget har tydligen börjat igen, Men jag ska ge mig fan på att vinna!! 

Hittade en Bra och lite tilltänkande miniserie på Qx.se härom dagen, tänkte att jag skulle dela med mig av de jag fastnade för mest.

 

Köpte Staffli o duk för ett tag sen o har haft sån målarinsperation de sista dagarna att jag vart påväg o måla på väggarna. 

Eftersom jag hellre målar på ouppspännd duk o ej har väggar för att tejpa upp dukar på så har jag sökt efter en Plywoodskiva att kunna tejpa upp duken på i staffliet, men varfö ska saker vara lätta? Hittar bara på ett ställe och där kostar det mer än det smakar!!

Som tur är har jag en snilleblixt till mamma, hon kom på att jag kunde ta bakstycket till en gammal hylla jag hade i min förra lägenhet.. O visst gick det!! Det allra smartaste är ju att denna skivan går att vika ihop på mitten me, praktisk och gratis.. kan det bli bättre??

*Dålig mobilbild*
 

Weeiihooo.. Nu har jag äntligen fått doom!!

♥ I LOVE THEM ♥