Det var ett tag sen jag var ensam nu.. ensam hemma utan mamma, inneboende eller grannar. jag fattar inte varför det alltid känns som jag blivit brutalt överfallen av ensamhet, när jag vetat om det flera dagar innan.
Men det känns som en hård käftsmäll när jag inser att hela dagen kommer jag vara själv. Varför?

Jag har stängt in mig i två timmar från omvärlden, suttit vid denna oerhörda dumburk.. smällt i mig godis och dricka.. trots att jag snart spyr av illamående.

Efter att grannen var här precis och tog upp lite fler tattooidéer tog jag mig faktiskt i kragen och satte mig här ute på altanen.

Men det är fan svårt att bryta negativa vanor!!