Att inte helvetesförkyldningen släpper??

Jag fattar inte varför allting ska gå mot oss hela tiden istället för med oss en enda gång.
Jag hatar o vara hemma, minsta lilla ljud får mig att vilja spy och gräva ner mig flera hundra meter under jorden, drömmarna har blivit mer störda än någonsin, varenda jävla natt plågar de mig!!! Varför? Alla sjuka drömmar har kommit mycket oftare sen vi flyttade hit.. ska det aldrig bli lugnt någonstans?
Längtar tillbaks till min lägenhet, trots att grannarna där var sjuka i huvudet så kunde jag ändå låsa in mig och ta skydd, gömma mig för omvärlden. det kan jag inte här, jag kan inte ens finna mig själv här. Jag vet inte alls vem jag är längre, Jag trivs åt helvete här uppe!! Jag kan känna mig någorlunda fri och glad när jag är hemmifrån.. Hemmifrån?? Jag kan inte vara borta från något jag inte har, jag har inget hem.. jag har bara någonstans att skyllda mig från kylan, något slags förvar tills jag funnit mitt liv igen. Vilket det just nu könns som jag aldrig kommer kunna göra igen.

Drömmer drömmar hela tiden där jag är död, där jag går runt och ingen ser eller hör mig, där jag inte kan göra någonting då jag bara går runt som ett spöke. Jag vågar knappt sova.