När man minst anar.

Satt o pluggade teori (jag är grym på det ;)) på altanen innan idag när det helt plötsligt började spelas massa utländsk musik längre bort på gården..  

Jag blev skitnyfiken o var tvungen o springa ut o kolla (jag som själv älskar nyfikna människor) o det visade sig vara det jag trodde, ett stort utländskt bröllop med massor av folk i fina klänningar. När jag stod där så kom killen från behandlingshemmet/stödboendet jag trott spanat in mig lite ett par veckor tidigare faktiskt fram och började prata.. Jag blev blyg o tyst som vanligt o ville helst gömma mig under asfalten ^^ inte nog med det så sa han till mamma att han sett mig flera gånger (när jag vart ute med mina småmonster o fått ett antal hypervredesutbrott) o att han inte kan undvika o kolla efter mig då jag är så vacker. Jag antar att jag blev illröd som en solbränd gris i ansiktet o tappade helt o hållet kunskapen om hur man håller ett samtal!! 

Det komiska är ju att han kommer fram då jag ser som HEMSKAST ut sen jag flyttade in här, ett halvt kilo smör i håret, oborstade tänder, rosaflammig i hela ansiktet efter gårdagens galna impulssminkning och bortrakning av HELA ögonbrynen o inte duschat på en vecka. Jag kände mig smått obekväm!! 

Det slutade ivarjefall med att jag fick hans nummer, så vi får väl se vad som händer. tyckte ju dock det var lite läskigt att han bara kom fram så.

Känner mig lite piggare idag faktiskt.. var ute på en långpromenad me mamms o vovvarna innan, vi gick över HELA Öxnehaga, det är så fint ute med alla blommor :)

Gårdagens impulssminkning

       






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0