Plågad.
Jag plågar min själ i ensamheten.. tills blodet fyllt allt mitt tomrum, tills tårkanalerna svämmat över alldeles för många gånger, då ingen längre vill vara min vän, ingen ens minns vem jag är. Jag sitter här och låter det som skulle bli mitt liv bara ticka förbi.. ska det alltid förbli såhär?
Kommentarer
Trackback
