Två veckor har gått sen Värnamo ringde och två veckor med övergång till soppor.. Imorgon börjar allvaret, då jag bara ska dricka soppor fram till operationen. Ärligt talat är jag livrädd för om jag kommer klara det. Dessa två veckor har vart jobbiga, men ändå ganska lätta. Men nu är det BARA soppor som gäller. Antingen kan det bli lättare eller så kommer det bli ännu svårare. Men om tre veckor ska jag ligga på operationsbordet och jag ska klara det. På något sätt kommer jag lösa det. Men skulle mina närmaste inte stötta mig så som de gör skulle det nog vara otroligt mycket svårare än det är nu. Jag är otroligt tacksam för att ni står bredvid och stöttar mig i mitt beslut.