Vissa dagar är enklare än enklast medans vissa dagar är verkligen helvetet själv.

Ska jag vara ärlig trodde jag detta skulle vara mycket enklare än det faktiskt är, många gånger under bara dessa tre veckor har jag ångrat mitt val.. de tillfällerna jag tillbringar min tid på huk framför toaletten med illamåeende, kallsvettningar och hjärtklappning.

Andra tillfällen, när jag ställer mig på vågen och det bara visar mindre och mindre för var gång så ångrar jag ingenting, när jag duschar och faktiskt når nästan hela ryggen utan ett hårt träningspass, när jag går och det faktiskt inte är jobbigt.. jag kämpar inte för att komma framåt utan det går automatiskt.

Nu har jag kanske inte vart en av de största människor, men det har vart jobbigt att ta sig egenom en helt vanlig dag. det är fortfarande inte "smärtfritt" men det blir bara enklare för varje gång. De tillfällerna ångrar jag ingenting!

Men detta med maten har verkligen vart en kamp, det tänker jag inte ljuga om.. den sista veckan har vart ett rent helvete, Mycket av maten jag försökt äta har gjort mig illamående, kallsvettig o gett mig hjärtklappningar.. att inte kunna äta en helt vanlig måltid har vart fruktansvärt jobbigt, i affärer tycks det bara finnas söta och onyttiga saker.. godiset växer som monster runt en, läsken försöker nästan dränka mig trots att de snällt står i oöppnade flaskor o alla onyttiga matställen tycks ha hundratiotusendubblats bara på några veckor.

Varje dag är en kamp.. Men, en kamp mot ett förhoppningsvis bättre, lättare och roligare liv.. ett liv med livsglädje. Mitt liv är inte löst, inte heller min vikt.. jag måste själv kämpa, operationen var en stor hjälp på vägen, men det mesta måste JAG själv göra och nu har jag fått mitt livs chans.. och NU är det på allvar!!