Forts Dermal Anchor..

Var påväg o göra den idag.. men blev lite osäker.. ska jag ha som tre "droppar" ner vid halsen, eller ska jag sätta Dermal som prickarna över I:en i texten??





 


Dermal Anchors..

Jag har länge velat skaffa dermal anchors, det är sjukt snyggt.. men kan inte riktigt bestämma mig för vart jag ska sätta den/dom.

Kanske små dermals i kinderna, bara så det lixom glittrar lite?

Några tips??





Någonstans runt tatueringen på bröstkorgen?







Uppehåll för att leva livet..

Det var ett bra tag sen jag både skrev och uppdaterade vikten senast.. och jag måste erkänna att det har sina anledningar.. underbara anledningar faktiskt!

Vad det gäller vikten och operationen har det gått upp o ner och fram o tillbaka, det är inte lätt och vikten har nu stått still på 87kg några veckor. jag vill inte men jag måste erkänna att chips, godis och onyttigheterna har hittat tillbaka till mig, eller jag har hittat tillbaka till dom. jag kämpar, men jag vill inte ljuga.. det är ett rent helvete med min disiplin. Sen blir det extra svårt sommar halvåret, det blir gärna fika, vin, cider, läsk och andra onyttigheter. men den enda som kan styra det är jag, och det är jag fullt medveten om. 

Jag har faktiskt stora funderingar på att ta kontakt med en dietist.. tror jag behöver den hjälpen, någon som är insatt i denna operationen, vad man behöver äta mer av och vad man behöver äta mindre av. sen är jag slarvig, det ska jag inte ljuga om! men jag kämpar på!!

Resten av mitt liv. Mitt mående, min ork och viljan till livet har förändrats väldigt mycket till det posetiva.

Jag har för några veckor sedan träffat världens underbaraste tjej och just nu känns livet mer än underbart! pirret i magen och känslorna inuti mig gör mig hel.

Jag trodde aldrig jag skulle ha den turen att kunna träffa någon jag tycker om och samtidigt kunna vara riktigt bra vän med, att kunna prata om precis allt och förstå varann så pass bra som vi gör, det känns nästan overkligt.
Men jag är så oerhört glad !!

Så mitt liv kör på.. o det känns nog bättre än någonsinn!


Första efterbilderna 90kg

Visst märker jag att jag gått ner i vikt, både på orken, kläderna och speciellt på vågen, men jag kan inte se den verkliga skillnaden när jag kollar i spegeln. Men nu när jag jämför Före & Efterbilderna så ser jag vilken skillnad det faktiskt är o just nu känner jag mig finare än någonsin!!





  




Jag behöver hjälp..

Hur gör man med dethär med känslor.. Jag tycker det är så fruktansvärt svårt att visa att man tycker om någon, lite lite mer än som vän.

Fungerar det likadant med både tjejer som killar? Man är ju automatiskt lite gulligare mot tjejer än man är mot killar, hur ska ma då göra för att försöka visa detdär lilla extra mot just en tjej.

Gör jag det bara krångligare än vad det behöver vara? Jag vill inte skrämmas, inte vara för på och bara bli allmänt jobbig, jag vill bara försöka visa att det finns något extra just med henne och se vad som kanske kan hända. eller så, eller nått?

Varför är allt så fruktansvärt kompicerat? Eller är det bara jag som är komplicerad?

Det är inte EXTREMA SUPERKÄNSLOR jag har.. men nått litet finns, som jag skulle vilja försöka visa.

Hjälp mig är du snäll!


Två kilo kvar..

Sen kommer de första helkropps Efterbilderna tas.

Vid den stunden har jag samtidigt gått ner sammanlagt 18kg, vilket är väldigt mycket. Men det har vart så mycket med kilon hit och kilon dit det sista att för mig har det bara blivit en siffra.. jag kan lixom inte förstå att det har försvunnit 18KG från min kropp..

Men jämför jag det med tex mjölkpaket så är det en hel del som faktiskt försvunnit! Så pass mycket att jag inte ens kan förstå att det faktiskt suttit på min kropp.

Jag väntar verkligen med spänning tills de första efterbilderna ska tas!!


"Livsarmband"

Jag har inte riktigt gillat alla dessa armband med massa "gulliga" berlocker. 

Fram tills jag hittade en berlock med en tattoomaskin, då kom jag på idén o göra ett livsarmband.. ett armband med berlocker som står för mitt liv, saker som betyder extra mycket. 

Så förra veckan beställde jag ett armband och en tattoomaskins berlock från Tribe.se. Än så länge sitter där tattoomaskinen och snuffis halsbandsbricka han tappade i julas som mamma hittade för någon vecka sen, sen väntar jag på två till.. ett hjärna med två tassar i och ett kvinnotecken :)

Såhär ser det ut än så länge..

 


Snott superdunderrecept från Carro

Jag har nu kommit igång med att äta vanlig mat, Ibland går det bra, ibland går det mindre bra.

Men det beror helt på mig, jag märker att jag äter för fort eller inte tuggar ordentligen o det lägger sig som en "propp" i magsäcken och upp i halsen, jag brukar märka det när jag känner smärta mellan brösten och inte kan rapa, ibland kan jag vänta ut det och ibland kommer det upp.

I det hela måste jag ändå säga att jag tycker det går väldigt bra med maten och jag ångrar inte operationen för ett öre.

Tillbaka till receptet.. Jag kollade en väns blogg och hittade ett smarrigt och enkelt recept som jag va tvungen o prova nu när jag äntligen kan äta normalt igen.

  • 4 färska champinjoner
  • ½ purjolök
  • ½ paprika
  • ett paket bacon
  • 2dl creme fraice vanlig
  • 2dl creme fraice paprika/chili

Du skär ner champinjonerna, purjolöken, paprikan och baconen och steker den en stund, efter det blandar du ner creme fraicen och låter det småkoka ett par minuter, servera med pasta :)

 


Stulen Dörrmatta

Blir så grymt förbannad på folk, i detta fall.. någon av mina grannar, som tydligen tror att det är okej att stjäla andras saker.

Kom hem igår och utanför min dörr låg inte längre min dörrmatta, För mig.. inte vilken dörrmatta som helst, jag har verkligen letat ihjäl mig efter just en sådan dörrmatta.. med dödskallar på.

Plingar på grannen, som jag tydligt hör är hemma.. istället för att öppna stänger hon av musiken ihopp om att jag troligtvis inte skulle höra att hon var hemma (för musiken slutar lixom bara sådär när jag råkar plinga på dörren) jag knackar på två gånger efter det men fortfarande ingen som öppnar, trots att jag tydligt hör att dom pratar där inne.

Så igår beslöt jag mig för att en annan dörrmatta.. en egendesignad, ska få pryda ingången till min dörr.
Vad tycker du??


Den stulna mattan




Den blivande mattan


Nya tofflor.

Jag har upptäckt att mina fötter har blivit mini efter operationen.. och självklart blir då oxå mina älsklings HelloKittytofflor förstora.. sen var de ioförsig fulla med lufthål.

så jag tog steget att byta ut mina älsklingar, till ett par likadana!

Hittade ett par nästan identiska på Hellokittyshop.se för 129kr.. O idag fick jag dom!!!






Berg & Dalbana

Vissa dagar är enklare än enklast medans vissa dagar är verkligen helvetet själv.

Ska jag vara ärlig trodde jag detta skulle vara mycket enklare än det faktiskt är, många gånger under bara dessa tre veckor har jag ångrat mitt val.. de tillfällerna jag tillbringar min tid på huk framför toaletten med illamåeende, kallsvettningar och hjärtklappning.

Andra tillfällen, när jag ställer mig på vågen och det bara visar mindre och mindre för var gång så ångrar jag ingenting, när jag duschar och faktiskt når nästan hela ryggen utan ett hårt träningspass, när jag går och det faktiskt inte är jobbigt.. jag kämpar inte för att komma framåt utan det går automatiskt.

Nu har jag kanske inte vart en av de största människor, men det har vart jobbigt att ta sig egenom en helt vanlig dag. det är fortfarande inte "smärtfritt" men det blir bara enklare för varje gång. De tillfällerna ångrar jag ingenting!

Men detta med maten har verkligen vart en kamp, det tänker jag inte ljuga om.. den sista veckan har vart ett rent helvete, Mycket av maten jag försökt äta har gjort mig illamående, kallsvettig o gett mig hjärtklappningar.. att inte kunna äta en helt vanlig måltid har vart fruktansvärt jobbigt, i affärer tycks det bara finnas söta och onyttiga saker.. godiset växer som monster runt en, läsken försöker nästan dränka mig trots att de snällt står i oöppnade flaskor o alla onyttiga matställen tycks ha hundratiotusendubblats bara på några veckor.

Varje dag är en kamp.. Men, en kamp mot ett förhoppningsvis bättre, lättare och roligare liv.. ett liv med livsglädje. Mitt liv är inte löst, inte heller min vikt.. jag måste själv kämpa, operationen var en stor hjälp på vägen, men det mesta måste JAG själv göra och nu har jag fått mitt livs chans.. och NU är det på allvar!!


Operationsärren

Rutorna på magen är efter solning.







Viktnedgången.

Som mest: 108 kg

Vid operation: 103 kg

Vecka 1: 100 kg
Vecka 2: 96,2 kg
Vecka 3: 94,2 kg
Vecka 4: 93 kg
Vecka 5: 92 kg
Vecka 6: 91 kg
Vecka 7: 90 kg
Vecka 8: 88,5 kg
Vecka 9:
Vecka 10:
Vecka 11:
Vecka 12:
Vecka 13:
Vecka 14:
Vecka 15:
Vecka 16:
Vecka 17:
Vecka 18:
Vecka 19:
Vecka 20:
Vecka 21:
Vecka 22:
Vecka 23:
Vecka 24:
Vecka 25:
Vecka 26:
Vecka 27:
Vecka 28:
Vecka 29:
Vecka 30:
Vecka 31:
Vecka 32:
Vecka 33:
Vecka 34:
Vecka 35:
Vecka 36:
Vecka 37:
Vecka 38:
Vecka 39:
Vecka 40:
Vecka 41:
Vecka 42:
Vecka 43:
Vecka 44:
Vecka 45:
Vecka 46:
Vecka 47:
Vecka 48:
Vecka 49:
Vecka 50:
Vecka 51:
Vecka 52:

Bättre för varje dag

Det har nu gått två veckor sen jag gjorde min Gastric Bypass OP och varje dag blir bara bättre, både med smärtan, stelheten, ömheten och framförallt maten, jag känner verkligen att det går framåt trots att jag aldrig kunde känna det för bara några dagar sen. Jag tror faktiskt att illamåeendet, smärtan och yrseln var värt att gå igenom.

Övergången från flytande till paserad/lättsmält mat var väldigt jobbigt då jag bara mådde illa och kände mig konstig i hela kroppen, så jag började lite succesivt med paserad barnmat och sen fortsatte med fil och nyponsoppa.

Bara på denna korta tiden (sen jag fick OPdatumet) känns det som jag fått ett helt annat tänk, kanske för att jag faktiskt måste.. jag vet inte.
Men mat jag inte ätit innan.. eller som jag gärna inte ätit innan äter jag nu. Som Sallader, Kyckling, Potatis, Kött, Fil, Cornflakes och Musli och det bästa är ju att det faktiskt är gott!!








Blää..

Jag har haft Karingullet på besök ett par timmar o suttit o babblat massor o framåt slutet nu började jag känna mig riktigt hängig.. kanske inte konstigt med tanke på fortfarande rätt nyopererad, nyplockade stygn, mens för första gången på mer än ett halvår och utan min cymbalta (antidepp) tredje dagen i rad. Jag mår illa!!

Nu blir det soffan och försöka sova en stund!